lena enflo
Vilka djupt liggande psykologiska fenomen är det som kommer idagen inför konsten?
Är det bra/rätt eller dåligt/fel att tilllåta sig att bli hänförd, eller att känna sig obekväm och olustig rent av instinktiv motvilja?
Är det något som jag bör avhålla mig från i konstvetenskapliga sammanhang?
Finns i estetiken en objektiv tolkning och värdering?
Ett snällt omdöme kom från läraren:
Hej Lena!
Tack för en fantastisk och innehållsrik exkursionsuppgift. Tänkvärd och träffande inledning. Spännande med länkarna i uppgiften som öppnar en hel värld, känns det som. En välskriven text med goda analyser av verken. Den är innehållsrik, intressant att följa och grafiskt mycket väl uppställd. Och som du skriver är det bra att få stå framför verken eftersom illustrationer ofta inte visar den rätta storleken. Med vänliga hälsningar Jakob
En exkursionsuppgift - två målningar från 1880-tal
Att välja objekt
Jag har sedan ett år vant mig vid att leva i en jämsidestillvaro eftersom jag är rekommenderad att lägga hela mitt liv i applikationer i avvaktan på bättre tider. Jag ser och känner mina händer som skriver texten men sedan börjar parallelliteten, ty texten jag knackar ned på tangentbordet fäster inte på ett papper utan på en skärm och från och med nu tar cybervärlden helt över och allt sker digitalt. Jag lämnar in min färdiga uppgift via en knapptryckning och sedan efter ett visst antal av lärarens knapptryckningar hamnar ett omdöme om mina bemödanden i min epostlåda.
É voilà, för att kunna hitta ett tillräckligt inspierande objekt som utgångspunkt tar jag mig nu friheten att plocka fram ett oförglömligt minne istället för att med dagens restriktioner och begränsningar söka något här i min omgivning. Det får bli Raphaël Collins "Sommar"
och som matchande jämförelse "Pastoral" av Pierre Puvis de Chavannes
Det här är ett av de konstverk jag minns starkast från mitt besök i somras på Göteborgs konstmuseum. Det var första gången jag var där och efter lite irrande på museets entréplan hittade jag hissen och åkte upp till biljettkassans tips om bästa startpunkt - den Fürtenbergska samlingen.
Och det blev verkligen en överraskande och fruktbar upplevelse att backa nära ett och ett halvt sekel och möta de välkända konstverken från sent 1800-tal presenterade i tidsenlig miljö (ja, så gott det nu går att samordna det högre göteborgsborgerskaps 1800-tals salonger med 2020-talets konstpedagogiska koncept). Gyllenramade gammeldagstavlor på rostrosa väggar, fristående marmorskulpturer på socklar och piedistaler och livfulla gipsskulpturer som sagostuckaturer mellan väggarna och taket - det var tidens stora uppfinningar som fotografin och telefonin, ångan och elektriciten som här gestaltades i allegorisk form.
Så genomfors jag av en hemkänsla av mina morföräldrars hem på Hornsgatan i Stockholm och mindes de gamla holländska genremålningar, Zornetsningarna, de stora tavlorna med motiv som Artemis med hjortar, alla tunga förgyllda ramar. Så gammaldags det var blev det ändå här släktens första televisionsapparat samlade familjen på lördagkvällarna i de välbeställda morföräldrarnas borgliga miljö. Så var mötet mellan gammalt och nytt också en välbekant företeelse, inte konstigt att jag genast kände mig hemma,
Desto mer konstigt var det dock att just tavlan Sommar från 1884 av fransmannen Raphaël Collin fångade mig direkt, en monumentaltavla i en stil som jag lite nedsättande kallat "akademism" visserligen skickligt utförd men med ett ointressant innehåll och konstlat formspråk.
Beskrivning
En oljemålning på duk i monumentalformat, dryga 3 meter hög och 4 meter bred, målad i en harmonisk färgskala i blågröna dämpade färgtoner och i bildens mitt balaserar kontrastfärgen rödrosa på ett fint sätt. Miljön är en strandäng vid en skogsomfluten sjö med några kvinnorna, fyra i bildens framkant lätt sjaldraperade och fyra andra i bakgrunden är helt nakna. Det är en lättjefull stämning med kvinnor samlade i tre grupper som idkar umgänge med bad, samtal och blomplockning. Den kvinna som främst drar till sig blickarna sitter med ryggen vänd mot åskådaren i svängd kontrapostisk ställning med böjd bål. Hon syns i halvprofil med en rödlätt hårknut som blottar nacke och hals. Tyngdpunkten är förlagd i vänsterhanden som lutar tungt mot marken, den högra armen vilar mjukt mot draperingen över högra benets lår. Västerfoten sticker fram under den mjuka vita draperingen. Detta är tavlans mest genomarbetade aktstudie som visar konstnärens förmåga att realistiskt gestalta en levande kvinna; anatomin och hudens schatteringar är personligt och känsligt återgivet. Egentligen vill jag bara låta blicken vila här där både färg och form är som tilltalande och låta resten av bilden försvinna in i ett töcken! Tog konstnärens lust slut här? De övriga kvinnokropparna är schblonmässiga och dessutom intill förvillelse lika varandra som vore det samma modell rakt igenom. De två kvinnorna t.h. i konstlade ställningar bryter mot det vänstra parets samstämmighet och kvinnorna vid strandkanten är kantiga och ograciösa och kompositionen skulle inte förlora på om de vore osynliga, dvs inte med på tavlan alls.
I övrigt är naturen på bilden konventionellt, stereotypt återgivet i det sena 1800-talets akademiska stil. Centralperspektivet är inte helt övertygande, t.ex. är den knäböjande flickan t.h. som knipsar rosenknoppar något stor för att passa in skalenligt. Däremot fungerar färgperspektivet med svagare, kallare färger i tavlans fond.
Raphaël Collin en väletablerad och framgångsrik ung man i den parisiska konstsociteten, var 34 år gammal, när Sommar visades på Salongen 1884 i Paris. Han hade redan uppmärksammats i flera år av Salongens jury och torde tillhöra de unga som Akademien favoriserade, detta fastän han lättat upp sina färger till en mer impressionistisk stil och lämnat det klassiska chiaroscuro.
Så här kunde det se ut på Salongen när paret Fürstenberg i sällskap med de svenska konstnärerna Per Hasselberg, Ernst Josephson och Georg Pauli letade efter verk till sitt nya galleri i hemmet på Brunnsgatan i Göteborg.
I boken Fürstenbergska galleriet: mecenatparet, konstnärerna och samlingen (2009) berättar Totte Wiberg om inköpet av Sommar:
" ..[ Pontus Fürstenberg] förälskade sig i Raphaël Collins dekorativa komposition "Sommaren", nakna nymfer i ett paradisiskt landskap. Denna stora målning skulle passa perfekt på galleriets fondvägg".
Föremålet i sitt sammanhang
Och Sommar kom som planerat att pryda fondväggen från 1885 och har sedan dess en given plats att fylla en hel vägg
Pontus Fürstenberg granskar ett grafiskt blad i förgrunden, medan Ernst Josephson är i färd med att avporträttera Göthilda Fürstenberg.
Carl Larssons akvarell och gouache på papper, 78 x 56,5 cm,
visar hur det såg ut i det nyöppnade Fürstenbergska galleriet av läs Kristoffer Arvidssons initierade museitext här >>
Med vinklingen bakom Per Hasselgrens ömsinta flickfigur i skulpturen Grodan framstår Collins långsträckta sommarbrud än mer spattig, generellt tycker jag att placeringen av en skulptur precis framför Sommar är störande eftersom döljer tavlans enligt min mening höjdpunkt, den sittande "vackra" kvinnan, och istället framhäver den som jag upplever som poserande och lätt förryckt.
I februari 2020 var Per Hasselbergs Grodan i marmor från 1890 >> utbytt mot Fredrik Raddums The Child i akryl på epoxiplast & konstblommor från 2005, framför Sommar. Fürtenbergska galleriet är öppet för tillfälliga gästspel och snart blir det kanske ommöblering och omhängning i galleriet, se avsnittet om Fürstenbergska galleriet i artikeln HÄNGNINGARNAS HISTORIA - skapar grund för ny utställningsestetik >>
I en aktuell text om tavlan Sommar på museets webbsida framgår att museet hänger med i tiden då den osignerade texten antyder att de nakna nymferna kan leda tankarna till polyamori och varför inte; den tanken kanske inte skulle vara helt främmande i den oskariansk(dubbel)moralens epok.
Naketskildringar i Fürstenbergska galleriet Hans‐Olof Boström Pages 124-140 | Published online: 01 Sep 2008 >>
Jämför med bild ur kurslitteraturen fortsättning följer på nästa sida>>
"Fastän Puvis de Chavannes var samtida med impressionisterna, gick han sin egen väg och baserade sin stil på tidiga italienska fresker, Poussin, Ingres och Chassériau. Han ingöt nytt liv i 1800-talets muralmåleri, och hans ytmässiga, dekorativa stil spelade en stor roll i utvecklingen av Gauguins och nabisgruppens stilar."
© www.enflo.one - Sidan uppdaterad 14 april 2021