En exkursionsuppgift - två målningar från 1880-tal 

Att välja objekt

Jag har sedan ett år vant mig vid att leva i en jämsidestillvaro eftersom jag är rekommenderad att lägga hela mitt liv i applikationer i avvaktan på bättre tider. Jag ser och känner mina händer som skriver texten men sedan börjar parallelliteten, ty texten jag knackar ned på tangentbordet fäster inte på ett papper utan på en skärm och från och med nu tar cybervärlden helt över och allt sker digitalt. Jag lämnar in min färdiga uppgift via en knapptryckning och sedan efter ett visst antal av lärarens knapptryckningar hamnar ett omdöme om mina bemödanden i min epostlåda.

É voilà, för att kunna hitta ett tillräckligt inspierande objekt som utgångspunkt tar jag mig nu friheten att plocka fram ett oförglömligt minne istället för att med dagens restriktioner och begränsningar söka något här i min omgivning. Det får bli Raphaël Collins "Sommar"

och som matchande jämförelse  "Pastoral" av Pierre Puvis de Chavannes

Det här är ett av de konstverk jag minns starkast från mitt besök i somras på Göteborgs konstmuseum. Det var första gången jag var där och efter lite irrande på museets entréplan hittade jag hissen och åkte upp till biljettkassans tips om bästa startpunkt - den Fürtenbergska samlingen.

Och det blev verkligen en överraskande och fruktbar upplevelse att backa nära ett och ett halvt sekel och möta de välkända konstverken från sent 1800-tal presenterade i tidsenlig miljö (ja, så gott det nu går att samordna  det högre göteborgsborgerskaps 1800-tals salonger med 2020-talets konstpedagogiska koncept). Gyllenramade gammeldagstavlor på rostrosa väggar, fristående marmorskulpturer på socklar och piedistaler och livfulla gipsskulpturer som sagostuckaturer mellan väggarna och taket - det var   tidens stora uppfinningar som fotografin och telefonin, ångan och elektriciten som här gestaltades i allegorisk form.

Så genomfors jag av en hemkänsla av mina morföräldrars hem på Hornsgatan i Stockholm och mindes de gamla holländska genremålningar, Zornetsningarna, de stora tavlorna med motiv som Artemis med hjortar, alla tunga förgyllda ramar. Så gammaldags det var blev det ändå här släktens första televisionsapparat samlade familjen på lördagkvällarna i de välbeställda morföräldrarnas borgliga miljö. Så var mötet mellan gammalt och nytt också en välbekant företeelse, inte konstigt att jag genast kände mig hemma, 

Desto mer konstigt var det dock att just tavlan Sommar från 1884 av fransmannen Raphaël Collin fångade mig direkt, en monumentaltavla i en stil som jag lite nedsättande kallat "akademism"  visserligen skickligt utförd men med ett ointressant innehåll och konstlat formspråk.

Beskrivning

En oljemålning på duk i monumentalformat, dryga 3 meter hög och 4 meter bred, målad i en harmonisk färgskala i blågröna dämpade färgtoner och i bildens mitt balaserar kontrastfärgen rödrosa på ett fint sätt. Miljön är en strandäng vid en skogsomfluten sjö med några kvinnorna,  fyra i bildens framkant lätt sjaldraperade  och fyra andra i bakgrunden är helt nakna. Det är en lättjefull stämning med kvinnor samlade i tre grupper som idkar umgänge med bad, samtal och blomplockning. Den kvinna som främst drar till sig blickarna sitter med ryggen vänd mot åskådaren i svängd kontrapostisk ställning med böjd bål. Hon syns i halvprofil med en rödlätt hårknut som blottar nacke och hals. Tyngdpunkten är förlagd i vänsterhanden som lutar tungt mot marken, den högra armen vilar mjukt mot draperingen över högra benets lår. Västerfoten sticker fram under den mjuka vita draperingen. Detta är tavlans mest genomarbetade aktstudie som visar konstnärens förmåga att realistiskt gestalta en levande kvinna; anatomin och hudens schatteringar är personligt och känsligt återgivet. Egentligen vill jag bara låta blicken vila här där både färg och form är som tilltalande och låta resten av bilden försvinna in i ett töcken! Tog konstnärens lust slut här? De övriga kvinnokropparna är schblonmässiga och dessutom intill förvillelse lika varandra som vore det samma modell rakt igenom. De två kvinnorna t.h. i konstlade ställningar bryter mot det vänstra parets samstämmighet och kvinnorna vid strandkanten är kantiga och  ograciösa och kompositionen skulle inte förlora på om de vore  osynliga, dvs inte med på tavlan alls.

I övrigt är naturen på bilden konventionellt, stereotypt återgivet i det sena 1800-talets akademiska stil. Centralperspektivet är inte helt övertygande, t.ex. är den knäböjande flickan t.h. som knipsar rosenknoppar något stor för att passa in skalenligt. Däremot fungerar färgperspektivet med svagare, kallare färger i tavlans fond. 

Raphaël Collin en väletablerad och framgångsrik ung man i den parisiska konstsociteten, var 34 år gammal, när Sommar  visades på Salongen 1884 i Paris. Han hade redan uppmärksammats i flera år av Salongens jury och torde tillhöra de unga som Akademien favoriserade, detta fastän han lättat upp sina färger till en mer impressionistisk stil och lämnat det klassiska chiaroscuro.

Föremålet i sitt sammanhang

I en aktuell text om tavlan Sommar på museets webbsida framgår att museet hänger med i tiden då den osignerade texten antyder att de nakna nymferna kan leda tankarna till polyamori och varför inte;  den tanken kanske inte skulle vara helt främmande i den oskariansk(dubbel)moralens  epok.

Naketskildringar i Fürstenbergska galleriet Hans‐Olof Boström Pages 124-140 | Published online: 01 Sep 2008 >>

Jämför med bild ur kurslitteraturen  fortsättning följer på nästa sida>>

© www.enflo.one  - Sidan uppdaterad 14 april 2021