GS | Lena Enflo

Konstnären GUNNAR SVENSON (1892-1977)

Syskonen Cecilia, Per o Hans Enflo minns:

Gunnar och hans syster Märta Svensson, i familjen kallad Svasse, var i många år nära vänner till vår familj. Syskonens mamma Brita var arbetskamrat med Märta som kom att stå Gunnar mycket nära, särskilt sedan Gunnars hustru Lydia avlidit. Våra första möten med Gunnar är från somrar tidigt på 1950-talet, då han målade i Fågelmara, Blekinge. På vintrarna träffades vi hemma hos Märta och i GS:s ateljé på Malmgårdsvägen i Stockholm. Sommartid vistades vi i Skåne, och särskilt på 1960-talet träffades vi bl.a. i Arild och Lerhamn där GS målade många motiv.

Märta var gudmor åt Hans.

På foto här ser vi de tre barnen Cecilia 12 år, Per 10 och Hans 8 framför sin pappa Anton bredvid Gunnar (från familjealbumet 1954)

Gunnar Svenson var en kortväxt, framåtböjd, anspråkslös och lågmäld konstnär. Hans konst präglas av stark integritet och han tycktes helt ointresserad av yttre framgång. Han lade ner mycket tid på varje tavla och var noga med valet av ramar. Han uppskattade det franska köket och var en finsmakare när det gällde mat och vin.

Tillsammans finns hos oss syskon nu ett 20-tal GS tavlor som vi värderar mycket högt.

Det färgsprakande stillebenet är från 1970-talet.

GS har här släppt sin tidigare stränga kontroll av färger

"Mannen bakom verket möter slutligen i självporträttet från 50-talets sista år: Målaren i sin verkstad, omgiven av ateljéns enkla ting. Stilistiskt knyter bilden an till ungdomsproduktionen och framhäver kontinuiteten i en lång och rik målargärning. Men porträttet är också ett psykologiskt dokument som i sin enkla rättframhet gör kommentarer överflödiga."

Sven Lövgren

Utställningskatalogen Sv. Allm.Konstförenings retrospektiva utställnin på Konstakademien för Gunnar Svenson, 1963

Saklighetens symbolik, med fokus på Gunnar Svenson - en B-uppsats

Gunnar Svensons tavlor som lyser emot mig ....och min nyfikenhet väcks, vem var Gunnar Svenson?

Idé- och lärdomshistorikern Jakob Christensson ger ett ömsint porträtt i Svenskt biografiskt lexikon som börjar med orden

”Utan att göra mycket väsen av sig och trots en under lång tid något ljummen kritik intog Gunnar S under gott och väl ett halvt sekel en självklar plats i svenskt konstliv.” Erkänd men numera okänd, bortglömd, det vanliga ödet för alla som står utanför grindarna till konstens förlovade inhängning, kanonlandet.

De välkända namnen i den västerländska konsthistoriska kanonen passar inte mig när jag i konstvetenskapliga studier nu på gamla dar ska skriva en B-uppsats. Det är inte Picasso, Rubens, van Gogh, Carl Larsson eller Anders Zorn, vars oräkneliga reproduktioner pryder folks väggar, som lockar - det blir Gunnar Svenson. Jag inspirerades av Fredrik Sjöbergs böcker om några 1900-tals konstnärskap utanför huvudfåran; Gunnar Widfors i Flyktkonsten (2006) och Olof Ågren och Lotte Laserstein iGe upp i dag – i morgon kan det vara för sent (2014).

För nog finns det guldkorn kvar att upptäcka och med det en lockelse att söka guldkornen

- Skaka pannan så att guldet, som är tungt, sjunker till pannans botten
  - Skölj bort den översta sanden, som är mycket lättare än guld
    - Växla mellan A och B tills dess att endast guldet återstår i pannan