lena enflo
Lena Enflo 2021-10-05
Uppgift 2: Inlämning Exkluderingsmekanismer och gestaltningen av ”den andre”
Konst och visuell kultur 1870-1950, UMU
Kampen om en plats i solen : konsten att överleva eller dö
Frågor som rör konstvärldens exkludering, mobbning, samhörighet, solidaritet torde vara de mest känsliga och samtidigt helt ofrånkomliga att ta itu med. Kotterier som uppstår i alla sammanhang har i konstvärlden, liksom i all annan kulturell verksamhet, fortgående konsekvenser när de som sitter på makten oinskränkt formulerar rådande kanon inom konsten.
Per Dahlström ger i artikeln Amalia Lindegren - Ut ur konsthistorien och tillbaka ett exempel på hur gender inneburit exkludering under en viss tid för att därpå när tidsandan ändrats uppmärksammas och åter få konstnärligt erkännande. Dahlström pekar på två omständigheter med tidsmässigt sammanträffande under de senaste decennierna; att modernismens järngrepp i konstvärderingen släppte och den starkt, på allehanda områden, framväxande feminismen fick fäste i konstvärlden (Dahlström sid 116).
Några generationer efter Amalia Lindegren (1814-1891) kom Ester Almqvist (1869-1934) att röna samma öde, först inne, sen ute och därpå inne igen. Och de är naturligtvis inte unika, tvärtom, och det är inte heller specifikt svenskt, det är globalt. Gender och etnicitet är dominerande drivkrafter för exkludering och mobbning. Etnicitet och gender är också i lika hög grad det sammanhållande kittet för samhörighet och solidaritet.
Pionjären som hamnade i skuggan och kom ut i ljuset igen
12 feb 2019 KONST/KULTUR. SUSANNE LILJEDAHL
https://www.opulens.se/konst/pionjaren-som-hamnade-i-skuggan-och-kom-ut-i-ljuset-igen/
Vilka strukturella mönster ligger bakom bedömningen av Ester Almqvists konstnärskap, en värdering som förändrats under de nära hundra åren som gått sedan hon dog. Är det blott och bart genushierarki eller kommer jag att finna andra bakomliggande orsaker.
Jag har sökt infallsvinklar i artiklar, konstvetenskapliga och i tidningspressen, utställningskataloger, auktionssajter, biografiska och lexikala uppslagsverk såväl online som i tryckt form och jag är väl medveten om att jag nog inte kommer att hitta svar på min frågeställning ovan. Här finns en intrikat väv av ”estetisk, kulturella, sociala och politiska föreställningar, ideal och ideologier” (Dahlström sid 116) att ta med i analysen för att förstå hur genderfrågeställningen påverkat och påverkar svensk konstkanon. Här kan mina egna fördomar spela mig ett spratt, likaväl som mina källors. Men jag kommer i alla fall ha ställt frågan och redan det är ett steg framåt: det duger inte att säga ”det är bara för att en är kvinna”, eller vad man nu väljer att framhålla som skäl till marginalisering.
Chadwick ger i Women Art and Society en översiktlig bild av kvinnliga konstnärer och deras ställning i västvärldens konsthistoria. I kapitel sex: ”Kön, klass och makt i det viktorianska England” poängteras det motsägelsefulla i att kvinnor som under 1800-talet släpptes in mer och mer på konstutbildningar samtidigt förvägrades att delta i konkurrensen, vilket hämmade deras utställningsmöjligheter. Det innebär enligt Chadwick att de sociala reformer som växte fram under 1800-talets senare hälft (som innebar den dittills mest framgångsrika fasen för den spirande kvinnorörelsen) dock inte kom att inbegripa de för konstnärlig verksamhet viktiga, ja livsavgörande, elementen. Det var i den manliga sfären som ett oberoende, självsäkert deltagande i kraftmätningen på konstmarknaden var självskriven. Kvinnor som gav sig in i den kampen blev misstänkliggjorda på allehanda vis, vanligast blev deras naturliga sexualitet ifrågasatt. Så länge konstutbildningens syfte enbart handlade om kvinnors amatörmässiga skicklighet och talang med bibehållen samhällelig status quo var allt i sin ordning.
I Rechs avhandling Becoming Artists är det villkoren för kvinnliga konstnärer i generationen före Ester Almqvist som beskrivs och just 1880-talet anses som epokgörande för de kvinnliga konstnärernas erövrande av konstnärsrollen enligt Rech. Men strax därpå inträffade en “backlash” enligt Margareta Gynning, intendent på Nationalmuseum, något som Rech referera till (sid 30, fotnot 58). Detta beror enligt Gynning på att så fort kvinnor vunnit mark för någonting kommer en kraftig motreaktion:” Runt 1880 fanns det enbart i Norden flera hundra kvinnliga konstnärer och författare. De yrkesverksamma kvinnorna tog och fick mycket utrymme i det offentliga konstlivet och förändrade synen på både konstnärsrollen och familjelivet. På 1890-talet kom en motreaktion, en backlash. (Nationalmuseum 2007).
Det är precis den tiden som Ester Almqvist börjar sin konstnärsbana med utbildning i Stockholm och Göteborg, kommer i kontakt med andra aspirerande konstnärer och binder vänskapsband med sina kvinnliga kollegor. På Valand i Göteborg är Carl Larsson lärare. Hans inställning till kvinnliga konstnärer var inte uppmuntrande till skillnad från en annan lärare på Valand, Carl Wilhelmson, som ”ville att eleverna skulle utvecklas i frihet och gjorde i motsats till andra manliga samtida ingen skillnad i undervisningen för kvinnor eller män” (Ester Almqvists stipendium sid 6).
Tillfrågad om Tora Vega Holmström (en av de elevkamrater på Valand som Ester kom att upprätthålla livslång vänskap med) har Carl Larsson, vars njugga inställning till kvinnliga konstnärer blivit omvittnad, uppgetts fälla den avrådande kommentaren ”aldrig blir en kvinna någon konstnär att hurra för!” (Furborg sid 12). Men beträffande Ester Almqvist och tre andra kvinnliga elever lär han ha yttrat: ”att han blivit botad för sin åsikt att fruntimmer ingenting dugde till i artistväg, för han hade fått fyra som var så vådligt styva”. (Ester Almqvists stipendium sid 9). Almqvist fick också uppskattande recensioner, här ett exempel från SvD 1902-02-12 sid 6:
Manligt förhållningssätt som de återspeglas i olika citat hos Chadwick är betecknande: John Ruskin, nära lierad med Arts and Crafts rörelsen, kallade sina kvinnliga favoritmålare ”pets” (ungefär älskliga sällskapsdjur) (Chadwick sid 189). Impressionisterna i Frankrike som till synes accepterade kvinnor i kamratkretsen kunde fälla kommentarer som: ”Jag ser kvinnliga författare, jurister och politiker... som monster och inget annat än fembenta kalvar” - ”Den kvinnliga artisten/konstnären är blott och bart löjlig, men jag är helt för den kvinnliga sångerskan och dansösen” bägge citaten från Renoir (Chadwick sid 234). För kvinnorna innebar det konstnärliga paradigmskiftet med impressionismen som föregångare till modernismen att inom konsten intet förändrats i genderfrågan.
1918 skrivs Ester Almqvist in i det första bandet av Svenskt biografiskt lexikon (SBL) som börjat ges ut 1917. Här finns initierade artiklar om ”betydelsefulla personer och deras gärningar under olika skeden av det svenska samhällets utveckling” till dags dato finns nu 9.000 namn, och för att komma med där måste anses ganska betydelsefull. Hundra år senare 2018 startar utgivningen av Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (SKBL) nu med ”2000 levnadsteckningar över svenska kvinnor och över utländska kvinnor, som varit verksamma i Sverige” . I SKBL nämns några av Almqvists kollegor och en snabb koll visar att idag namnkunniga kvinnliga konstnärer som Maj Bring och Siri Derkert inte finns med i SBL (att jag bara kollat efternamn i alfabetets början beror på att SBL skrivs i strikt alfabetisk ordning - i maj 2019 finns namnen från A till Swensson med - och blev man inte uppmärksammad när efternamnets begynnelsebokstav var aktuell kom man inte med).
Det är ingen tvekan om att det ligger Ester i fatet att hon är kvinna. Men var det bara därför som hon negligerades från 1940-talet ända till 1990-talet och, inte minst viktigt, var det bara därför som hon kom in i museivärmen när 1880 till 1920-talens kvinnliga artister i konst, litteratur och musik började uppmärksammas från 1980-talet.
Det finns en faktor som hållit Ester Almqvists namn någorlunda aktuell i konstkretsar: en minnesfond skapades av systern Marias kvarlåtenskap 1965. Den årliga avkastning delas ut som stipendier till en eller flera konstnärer födda eller verksamma i Skåne. En annan händelse som uppmärksammade Almqvist var 1992 när FN:s frimärksserie valde en tavla av Almqvist, Sammankomsten från 1929 att illustrera Rätten till fredliga möten och sammanslutningar i Deklarationen om mänskliga rättigheter.
För de övriga fem frimärkena valde FN:s postadministration i New York verk av de kanoniska namnen Vermeer, David, Moore, Léger och Seurat. En kan bara undra vad som ligger bakom det - kanske att man i Ester Almqvist såg möjlighet att slå ihop två marginella företeelser; kvinnor och nordligaste Europa. Vidare, hur fick de kunskap om den? Tavlan är i alla fall ett gott val.
Det föresvävar mig ytterligare en anledning, den är kanske långsökt och jag kan inte förankra den i den vetenskapliga litteraturen. Men någonstans har jag läst att för att överleva som kanonkonstnär bör man hålla sig till en stil, en genre så att ens verk är lätt igenkännbara (om man inte är Picasso, förstås!) och det låter inte helt fel.
Hängbjörken här ovan är en symbolistisk kvadratmeterstor oljemålning på duk (100 x 110 cm) målad 1900 av Almqvist när hon var 31 år. Det är en mäktig, i färg och form suggestiv, tavla. Skuggspelet på marken kring björken och genomsläppet av den klarblå himlen i grenverket, det vita i stammarna som glittrar och färgernas intensitet skapar en dynamisk effekt. Man sugs in bilden, det går inte att värja sig, vad finns därinne? Det ger en mångbottnad känsla av spänning och oro men också livskraft och energi.
I Fiskegummor till sjöss en liten olja på pannå, ca 27cm x 33 cm, har Almqvist ca. 20 år senare gått över i modernistisk stil och hennes tavlor skildrar människor i arbete och rörelse.
Och mellan dessa två stilar finns en period när Almqvist målar sin familjekrets, hon bodde som ”hemmadotter” med modern fram till dennas död 1913. Redan året därpå kommer Almqvist, inspirerad av van Goghs målningar som hon sett i en bok (Rausing 1994 sid 13) ut som fullödig postimpressionist med sina många tavlor av sågverket i byn Aneby dit hon flyttade från familjehemmet Fogdeholm.
Sågverk i decembersol, 1914, en monumental olja på duk som mäter fyra gånger tre och en halv meter.
Under sina sista levnadsår går Almqvist in i ett expressionistiskt skede. Nils Gösta Sandblad, Ester Almqvists första levnadstecknare betecknar den lilla oljemålningen på papp (22 x 30,5 cm) Noas tackoffer från den tiden som ”hjärtpunkten i Ester Almqvists konst” (sid 11).
Den rikt illustrerad boken Cecilia Widenheims ”Ester Almqvist : jag lever i två världar” (2019) visar mycket av Almqvists kreativitet och tekniska skicklighet, men förstärker också intryck av en sökande konstnär som efter de tidiga årens nationalromantiska symbolism söker sig tillrätta i den nya modernismen. Kanske är detta svaret på varför konstmarknaden i pengar värderar just Hängbjörken från 1900 till ett mångdubbelt värde över utropspriset 80 000 - 100 000 SEK när den 2020 lades ut till försäljning på Bukowskis Important Winter Sale 629. Nationalmuseum förvärvade den för 420 000 SEK. Almqvists senare verk i olja utstrålar inte samma helgjutenhet och konkurrensen blir betydligt större under 1930- och 1940-talen.
Det är också betydelsefullt på vilka museer ett konstnärskaps verk finns. Av alla Ester Almqvists oljemålningar, teckningar, akvareller och grafik finns inget på Moderna Museet och det fastän Almqvist räknas som en av dem som banade väg i Sverige för modernismen.
På Nationalmuseum finns drygt dussinet verk av Almqvist, mest skisser och oljemålningar, en akvarell och två kolskisser. Här finns Sammankomsten från 1929 och även en liten förstudie i penna och bläck En konventikel, lavering i svart, på papper.
På Malmö konstmuseum finns drygt 2.000 skisser, teckningar, akvareller och grafik av hög kvalitet. Kanske kan den samlingen bli utgångspunkt i en undersökning av Ester Almqvists utvecklig som samtidigt belyser modernismens framväxt under tidigt 1900-tal i Sverige. Värdet i Malmö konstmuseums Almqvistsamling ligger inte i att det är en kvinnlig konstnärs verk, även om betoningen i alla sentida utställningar nu ligger på just det kvinnliga. Om konstnärskapet är manligt eller kvinnligt torde inte, eller borde i alla fall inte, ha någon betydelse.
I senare översiktsverk om svensk konst finns inte uppdelningen i manligt-kvinnligt. Birgit Rausing (Ahlstrand sid 207) låter Ester Almqvist tavla Aftonljuset illustrera avsnittet ”Den glömda mellangenerationen” som representant för dessa sekelskiftesmålare. Även Bengt Lärkner är helt genderneutral i fråga om de skånska landskapsmålarna (Johannesson sid 197). Och som Kristoffer Arvidsson påpekar omvärderas konstnärskap ständigt (Arvidsson sid 24). För en utförlig berättelse om modernismens inledning är Ester Almqvists konstnärskap en outforskad källa. En sådan undersökning tar inte heller avstamp i kvinnligt-manligt.
Källor
Konstvetenskapliga artiklar
Chadwick, Whitney, Women, art, and society, 5. ed., Thames & Hudson, London, 2012
Arvidsson, Kristoffer (2021) ”Vid sidan av modernismen...” Sundberg, M. & Arvidsson, K. (red.), Kanon: perspektiv på svensk konsthistorieskrivning, Göteborgs konstmuseum, Göteborg, 2021, Serie: Skiascope, 2001-872X ; 10
Dahlström, Per (2021) ”Amalia Lindegren - Ut ur konsthistorien och tillbaka ” Sundberg, M. & Arvidsson, K. (red.), Kanon: perspektiv på svensk konsthistorieskrivning, Göteborgs konstmuseum, Göteborg, 2021, Serie: Skiascope, 2001-872X ; 10
Rech, Carina, Becoming Artists [Elektronisk resurs] Self-Portraits, Friendship Images and Studio Scenes by Nordic Women Painters in the 1880s, Makadam Förlag, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2021, Gothenburg, 2021 http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-190152
Tidnings- och tidskriftsartiklar
Liljedahl, Susanne (2018) Pionjären som hamnade i skuggan och kom ut i ljuset igen. Magasin Opulens, 2018-02-18. https://www.opulens.se/konst/pionjaren-som-hamnade-i-skuggan-och-kom-ut-i-ljuset-igen/ hämtad 2021-10-02
Svenska Dagbladet Historiskt sidarkiv 1902-02-12. hämtad 2021-10-03
Generella översiktsverk
Johannesson, Lena & Johannesson, Lena, Konst och visuell kultur i Sverige 1810-2000, Signum, Stockholm, 2007
Ahlstrand, Jan Torsten (red.), Signums svenska konsthistoria [Bd 11] Konsten 1890-1915, Signum, Lund, 2001
Utställningskataloger mm
Furborg, Lars (red.), - att aldrig underkasta sig: tre kvinnliga modernister : Ester Almqvist, Tora Vega Holmström, Ellen Trotzig, Säfstaholms slott, Vingåker, 2005
Nationalmuseum Pressmeddelande - 2 oktober 2007 - MODÄRNA KVINNOR - Visioner kring förra sekelskiftet, , Stockholm
https://www.mynewsdesk.com/se/nationalmuseum/pressreleases/modaerna-kvinnor-visioner-kring-foerra-sekelskiftet-171036 hämtad 2021-09-28
Rausing, Birgit (1994) ”Som konstnär hör Ester Almqvist (1866-1934) hemma bland dem som bannade väg för modernismen i Sverige” Ester Almqvists stipendium., Malmö konsthall, Malmö, 1994
Sandblad, Nils Gösta, Ester Almqvist., [Gleerupska univ.-bokh.], Lund, 1935
Widenheim, Cecilia & Widenheim, Cecilia, Ester Almqvist: jag lever i två världar, Art and Theory Publishing, Stockholm, 2019
Auktionsajter
Stockholms Auktionsverk online [u å] Ester Almqvist oljemålning
http://online.auktionsverket.se/1911/691481-ester-almqvist-oljemalning/?utm_source=barnebys&utm_medium=referral&utm_campaign=barnebys&utm_content=2019-11-25 hämtad 2021-10-03
Bukowskis auktionsfirma [u å]
https://www.bukowskis.com/sv/auctions/629/346-ester-almqvist-hangbjorken hämtad 2021-10-02
Biografiskt uppslagsverk
Ester D Almqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5709, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerda Boëthius.), hämtad 2021-10-03.
Ester Dorothea Almqvist, http://www.skbl.se/sv/artikel/EsterAlmqvist, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Linda Fagerström), hämtad 2021-10-03.
Bildkällor:
PRO Kultur Malmö (2019). Ester Almqvist i två världar. https://pro.se/distrikt/distrikt-skane/samorganisationer/samorganisation-malmo/foreningar/kultur-malmo/vad-hande/vad-hande-2019/ester-almqvist-i-tva-varldar.html
Malmö stad
Nationalmuseum
