Som ni nog redan har upptäckt är det ofta svårt att med säkerhet påvisa vilken perspektivistisk metod som har används vid tillkomsten av ett specifikt konstverk. Trots detta vill jag att ni i den avslutande inlämningsuppgiften väljer ut ett konstverk, en målning eller en relief, från den italienska renässansen och resonerar om hurkonstverket relaterar till den samtida perspektivteorin och vad man kan läsa ut av verket. Börja gärna med en konkret beskrivning och analys av verket och i förekommande fall även information om tillkomstprocessen.

Uppgiften bör besvaras med ca. 5 A4-sidor text.

till referenser, det går bra med Oxford, Harvard, Chicago, fot- eller slutnoter eller helt enkelt att hänvisa i brödtexten, men bra om det är tydligt vad som är hänvisning och er egen röst förstås.
Vi ska alltså välja ut ett verk från italienska renässansen och skriva om de teorier kring perspektiv som verket relaterar till utifrån renässansens samtid?
"den samtida perspektivteorin" i instruktionen, är det då framförallt Alberti?
Ja, men det kan också vara lite varianter, Leonardo, Piero della Francesca etc, men de berörs ju inte så mycket i litteraturen och i princip är det ju också mycket nära varndra, samma utgångspunkt. jag menar förstås deras (konstnärernas och teoretikernas) samtid..

OMDÖME:

Väl utvalt analysobjekt för den avslutande uppgiften. Donatellos reliefer är verkligen fantastiska och passar mycket väl in som analysobjekt för att se hur relationen mellan teori och praktik fungerade. Möjligen kunde det varit ytterligare lite mer fokus just på hur bildrummet och perspektivet skapats och hur Donatellos är förankrad i och nära relaterad till den samtida teorin. Sammantaget med övriga insatser under kursen motsvarar detta betyget Godkänd.

https://www.wga.hu/html_m/d/donatell/2_mature/padova/2altar11.html

The group called the Altare del Santo composed altogether of twenty-nine pieces of sculpture. Among them, four bas-reliefs in bronze with the miracles of St Anthony (Miracle of the Ass, Miracle of the New-born Child, Miracle of the Repentant Son, Miracle of the Avaricious Man's Heart).

In the Miracles series Donatello adopted flattened relief on a roughened surface which served to break up the light and diffuse it, thus achieving a luminous atmosphere in which the incorporeal images appear to float. Never until now had architecture played such a prominent part in narrative relief scenes. In the Miracles it is the rhythm of the architecture that unites the jostling crowd and is felt to be the chief protagonist.

The Miracle of the Repentant Son depicts the scene in which, according to legend, the severed leg of a repentant youth was reattached by St Anthony.

Miracle of the Repentant Son 1447-50
Bronze, 57 x 123 cm
Basilica di Sant'Antonio, Padua

The Miracle of the Irascible Son
Relief
1446-1448 (sculpted), ca. 1884 (cast)
ARTIST/MAKER
Donatello (sculptor)
Tombola (Signor) (cast-maker)
PLACE OF ORIGIN
Padua (sculpted)
Venice (cast)

This is a nineteenth century electrotype copy of the original bronze original by Donatello. On 23 June 1447, Donatello was contracted for four reliefs depicting Miracles performed by St Anthony of Padua. At this stage three of the reliefs, including the Miracle of the Irascible Son, had already been cast. This relief illustrates the story of a young man who kicked his mother in a fit of temper and was told he deserved to have his leg cut off. In his remorse he did this, but, in response to his mother's prayers, the saint replaced the severed limb, which healed instantly. The original of this relief ispart of the High Altar of the Basilica di Sant'Antonio, Padua.