lena enflo
Samtidskonst - Åredalens fhsk lå 2019/20
SAMTIDSKONST
FOTON
OCH
RECENSIONER
med uppgift 7 i kursen SAMTIDSKONST
kommer vi in i ett mycket spännande område
FOTOGRAFERING och lite film...
foton som konst
konstnärliga fotografier
Fotografen som konstnär, närmare bestämt den danska fotografen Astrid Kruse Jensen (född 1975) som, enligt Wikipedia >> specialiserat sig på konstnärlig nattfotografering där hon tar fram det hemlighetsfullt overkliga och arbetar med spelet mellan konstgjort ljus och mörker. Hennes arbete har visats i Danmark och utomlands...Paradoxen i arbetet med Astrid Kruse Jensen är hennes förmåga att använda fotografering som ett sätt att förena verkligheten med det imaginära. Hon använder sin kamera som ett verktyg för att berätta historier. Hon väljer ganska vanliga ämnen och tar med oss bilder som föreslår mer än de faktiskt visar, vilket gör att betraktaren kan tolka deras fulla mening.
Uppgift i kursen:
1) Läs och reagera
på (en av) recensionerna (de är nu 5-6 år gamla) - alla tre artiklar finns att läsa nedan (men även med länkar till respektive tidskrift förutom SvD-artikeln som är länkad till en PDF-sida)
- A) omkonst.se
- B) konsten.net
och en tredje recension
- C) Svenska Dagbladet
Analysera recensionerna:
2) Hur är språket? Svåra ord? Beskrivande? Poetiskt?
A) språket är rättframt utan svåra ord, inte poetiskt, mer ett sakligt detaljerat referat av vad som visas.
B) inga svåra ord, inte beskrivande utan mer analyserande OCH en poetiskt passage "Man blir varse att kamerans isolerade ögonblick i själva verket är utsnittet av ett skeende som är ständigt pågående, och vars början och slut vi inte äger någon kunskap om. På så vis säger bilderna oss mer om vår egen förmåga att med associationernas hjälp bygga ett meningsskapande bildrum än om de faktiska motiven."
C) Språket är poetisk och hakar direkt på konstnärens resa till " En plats som inte finns på någon karta. Dit färdas man med minnen som farkost och fantasin som bränsle. Dessa intryck lockas fram av Astrid Kruse Jensen." Det är vackert skrivet och anger för läsaren vilken sinnestämning som svävar över och genomsyrar utställningen.
3) Ta fram en positiv och en negativ vinkel/mening:
A) MEST POSITIVT
Polaroidkamerans stillbilder - neutralt, svagt positivt "Det vilar en elegisk ton över hela utställningen, en sorg över en ideal inre bild som håller på att försvinna. Den berör mig starkt i flera verk, men ändå – några av de avfotograferade ryggarna skulle jag vilja fråga vad de väntar på så här långt från allmän väg." med invändningen att det är lite oförlöst, oavslutat
Konstfilm The House Inside Her - positivt "konsekvent, poetiskt och bedövande vackert"
Jag har inte hittat filmen på webben, men här finns 5 stillbilder från filmen >>
B)
POSITIVT: Polaroidkamerans stillbilder "Ganska nära bildkonstens allra mest utnötta schabloner, med andra ord, och det ska mycket till för att nytt liv ska kunna gjutas i de gamla formerna." till dels verkar recensenten tycka att Kruse Jensen lyckats med det "Kruse Jensen låter dock inte nostalgin bli ett självändamål."
NEGATIVT: Konstfilm The House Inside Her "fungerar emellertid inte Astrid Kruse Jensens koncept lika bra som i stillbilderna. Överlagringen med fysiska skavanker har fått ge vika för en alltför esteticerande hållning, som gör verket till en mer parfymerad parafras på diverse Andrej Tarkovskij-influenser (främst från dennes film “Spegeln”). De vackra skådespelarna och de välscenograferade miljöerna förmår helt enkelt inte att väcka samma intresse som fotografierna." Filmen sågas totalt till fotknölarna.
C) NEGATIVT: Polaroidkamerans stillbilder " I Kruse Jensens grumliga vyer upprepas tyvärr klichéer om kvinnan som en inåtvänd, tunnhudad och svärmisk varelse i symbios med naturen. Detta är arvet efter en seglivad tradition med bleka Ofelior som går igen i skogen."
POSITIVT: Konstfilm The House Inside Her "Det bästa verket är kortfilmen ”The house inside her”. När ögonen sluts öppnas en dörr till ett inre hus. Korridorerna leder från rum till rum där väggarna stirrar tillbaka och golven börjar översvämmas.
Just här, i en rörlig bild med ljud som stämningsförstärkare, skapas den spänning som de något blodlösa fotografierna saknar."
4) Vilka olika infallsvinklar finns i texten?
A) tre infallavinklar
1. om konstnären, 2. om tekniken med en gammal polaroidkamera som för konstnären ett nytt sätt att göra bilder med, 3. om konstfilmen The House Inside Her
B) Första infallsvinkeln handlar om att "fotokonsten ska omdefiniera sig i det nya medielandskapet" och om polaroidkameran och det upptar en tredjedel av texten.
Den andra infallsvinkeln är referenser i konsthistorien till "melankoliska nordiska landskapsmåleriet från förrförra seklet. Det är landskap i skymningsljus, lätta gardiner som rör sig i vinden, mörka trädsilhuetter, gåtfulla vattenspeglar och kvinnor som vänder ryggen mot betraktaren." Den tredje är de intentioner konstnären har med sina bilder "Kruse Jensen låter dock inte nostalgin bli ett självändamål."
C) Första infallsvinkeln är bildanalysen som inte faller ut till konstnärens fördel. "Att minnas är ett av människans viktigaste tillstånd. Ju mer man närmar sig det förflutna desto overkligare blir det. Hur ofta dryftas inte just detta? Konst och litteratur bjuder ideligen på resor i minnets invecklade mekanismer. Att göra det på ett originellt sätt har blivit desto svårare " och det har inte lyckats Kruse Jensen,
MEN med den andra infallsvinkeln och "det intressanta ligger i tekniken" finner recensenten något positivt att ta upp "...Det som ursprungligen var polaroidkamerans kvalitetsbrist utnyttjar Kruse Jensen som ett effektivt stilgrepp. Fotografierna, inscannade och utskrivna i stora format, får ett drömskt skimmer. Detta trots konstnärens strävan bort från det sköna." Den tredje infallsvinkeln är filmen som får idel lovord " Det bästa verket är kortfilmen ”The house inside her”. När ögonen sluts öppnas en dörr till ett inre hus. Korridorerna leder från rum till rum där väggarna stirrar tillbaka och golven börjar översvämmas. Just här, i en rörlig bild med ljud som stämningsförstärkare, skapas den spänning som de något blodlösa fotografierna saknar."
5) Tycker du att det saknas någonting?
A) recensenten Bengt Jahnsson-Wennberg, bildkonstnär och författare, 10 år äldre än Kruse Jensen skriver en "konsument" recension som i mitt tycke är lite för oengagerad, lite väl nollställd. Kanske blir det så när konstnärer agerar recensenter.
B) Nej, jag tycker det är en recension som lever upp till sin uppgift att inte bara göra en presentation utan även en bedömning.
C) Nej, jag tycker att det här är en utmärkt, lättläst recension. Nu har jag ju inte sett filmen som det uppenbarligen råder delade meningar om, men för stillbilderna ligger min uppfattning nära Joanna Persmans.
A) Minnet som fotografisk process >>
Astrid Kruse Jensen, "Within The Landscape",
Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, 22/3 – 4/5 2014 - Text: Bengt Jahnsson-Wennberg
I sitt hemland Danmark tillhör Astrid Kruse Jensen, född 1975, en av de mer uppmärksammade konstnärerna i sin generation. Det är en inre värld man möter i hennes bilder, som nästan alltid är tagna utomhus och i de tidiga serierna gärna nattetid. Genom ljussättningen lyfts motiven fram till täta bildpoem utan ovidkommande bakgrunder. Ibland skymtar en ensam kvinnogestalt utan synliga ansiktsdrag.
När hon nu för första gången ställer ut separat i Sverige, domineras utställningen av hennes två senaste fotoserier. Disappearing Into The Past är tagen i svenska skogsområden, medan Within The Landscape är från hedlandskap vid danska Nordsjön. Dessa serier skiljer sig rent utseendemässigt radikalt från hennes tidigare arbeten. I båda har hon använt en gammal polaroidkamera. Filmen har varit utgången sedan länge och därför förvanskat färgerna, gett slöjor och slumpartade fläckar. De små kvadratiska originalen har scannats in och förstorats, vilket lett till grynighet och oskärpa. Bilderna påminner delvis om dem man finner i gamla fotoalbum. Där syns glimtar av en barndom i allt skevare färger. Som titlarna anger är det egentliga motivet hågkomsten, men också drömmen.
I museets mellanplan visas Kruse Jensens konstfilm The House Inside Her. En kvinna stänger ett fönster, vänder sig om och börjar gå runt i ett hus, där det bland mycket annat växer björkar ur golvet och återfinns en man som försöker få ordning på omkringblåsande papper. Huset vibrerar av ett närgånget buller, som försvinner först när kvinnan öppnar fönstret igen och släpper in ljudet från naturen utanför. Hon har vit klänning. Kameran rör sig dröjande runt henne och zoomar in hennes hand när den sträcks ut för att greppa en dörrkant.
Det är konsekvent, poetiskt och bedövande vackert. Schamporeklamens skimrande gudinnor bor inte långt borta och kan närsomhelst knacka på. Men jag ser det som ett medvetet val av Kruse Jensen att skyddslöst och utan ironi gå in i sina motiv. Mycket av styrkan i hennes bästa bilder kommer härav. Och ur hennes konsekvens. Det är en perfekt kvinna som agerar i filmen, precis som det i fotoserierna är ideala landskap fria från oestetiska vägar och annat som är oskönt, men som ändå ibland förekommer.
Det vilar en elegisk ton över hela utställningen, en sorg över en ideal inre bild som håller på att försvinna. Den berör mig starkt i flera verk, men ändå – några av de avfotograferade ryggarna skulle jag vilja fråga vad de väntar på så här långt från allmän väg.
B) Astrid Kruse Jensen på Wetterling Gallery >>
PUBLICERAD 20 FEBRUARI 2015 AV ANDERS OLOFSSON RECENSIONER MED 3814 VISNINGAR
Fotokonsten är inne i en period av skinnömsning, framdriven av det senaste halvdecenniets explosion av bildproduktion på digitala sociala medier. I takt med att “alla” blir fotografer – och dessutom med lätthet kan sprida sina alster till en stor, potentiell grupp mottagare har de konstnärer som arbetar med fotografiet som medium ställts inför ett dilemma. 70-talets dokumentärfoto och 90-talets arrangerade foto har på något sätt inte känns helt tillräckliga när fotokonsten ska omdefiniera sig i det nya medielandskapet. Under senare är har därför en motrörelse uppstått, ett nyvaket intresse för gamla fototekniker och fotografiska praktiker. Storformat, polaroid, kemigram och andra mer eller mindre bortglömda tekniska metoder har blivit instrument för ett undersökande av fotokonstens identitet, dess relation till motivet och till tiden vi lever i. Och inte minst till tiden själv, som man söker bromsa så gott det går.
Astrid Kruse Jensen använder sig inte bara av sådana tekniker – hon söker sig även bort från snapshot-idealet för att i stället gå på jakt efter de rätta motiven, som ofta kan ge intryck av att vara arrangerade men som inte är det. Andra gånger är det formella scenografier hon återskapar, situationer som vi känner igen från spelfilmer eller klassiskt måleri. Hennes nya utställning med titeln “Beauty Will Always Be Disturbed”. För att få rätt tonläge i bilderna har hon arbetat med såväl polaroidfoto som med gammal film, där de kemiska processerna börjat påverka själva materialet. Polaroidtekniken var 70- och 80-talets föregångare till digitalkameran: den erbjöd möjligheten att snabbt fånga ögonblicket och direkt kunna granska resultatet, vilket var ett steg i riktning mot att göra “alla” till fotografer. Företaget Polaroid upphörde att tillverka sina direktkameror 2008, men själva ordet “polaroid” har kommit att bli synonymt med direktfotografering.
I Astrid Kruse Jensens värld smälter polaroidnostalgin samman med en estetik som påminner om det melankoliska nordiska landskapsmåleriet från förrförra seklet. Det är landskap i skymningsljus, lätta gardiner som rör sig i vinden, mörka trädsilhuetter, gåtfulla vattenspeglar och kvinnor som vänder ryggen mot betraktaren. Ganska nära bildkonstens allra mest utnötta schabloner, med andra ord, och det ska mycket till för att nytt liv ska kunna gjutas i de gamla formerna. Astrid Kruse Jensen låter dock inte nostalgin bli ett självändamål. Nedbrytningsprocesserna hos materialet gör bilderna visuellt instabila, den slätkammade stämningen havererar när kemikaliska stänk, fläckar och strimmor drar som fysiska minnen av en förgången tid genom bildrummen. Man blir varse att kamerans isolerade ögonblick i själva verket är utsnittet av ett skeende som är ständigt pågående, och vars början och slut vi inte äger någon kunskap om. På så vis säger bilderna oss mer om vår egen förmåga att med associationernas hjälp bygga ett meningsskapande bildrum än om de faktiska motiven.
Utställningen innehåller även ett videoverk, “The House Inside Her”, som visades i samband med konstnärens utställning på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm förra våren. Filmen är resultatet av ett samarbete med dokumentärfilmregissören Pernille Rose Grønkjær.
Här fungerar emellertid inte Astrid Kruse Jensens koncept lika bra som i stillbilderna. Överlagringen med fysiska skavanker har fått ge vika för en alltför esteticerande hållning, som gör verket till en mer parfymerad parafras på diverse Andrej Tarkovskij-influenser (främst från dennes film “Spegeln”). De vackra skådespelarna och de välscenograferade miljöerna förmår helt enkelt inte att väcka samma intresse som fotografierna.
Adress: Kungsträdgården 3, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 13/2 – 21/3
Anders Olofsson (text), Wetterling Gallery (foto)
C) Polaroidens brister som effektivt stilgrepp
Joanna Persman, Uppdaterad 2014-03-26, Publicerad 2014-03-25 i Svenska Dagbladet
Astrid Kruse Jensen: Within the landscape
Genre Fotografi Var Sven-Harrys konstmuseum T o m 4 maj
Polaroidens brister som effektivt stilgrepp
**En dag från gryning **till begynnande natt. En plats som inte finns på någon karta. Dit färdas man med minnen som farkost och fantasin som bränsle. Dessa intryck lockas fram av Astrid Kruse Jensen.
Den danska konstnären har sin Sverigepremiär på Sven-Harrys konstmuseum. Fotografi är hennes främsta uttrycksmedel. De senaste fotoserierna, ”Disappearing into the past” och ”Within the landscape”, har skarvlöst komponerats ihop till en helhet. Här finns vackra skogsbryn, öppna hedar och en gåtfull sjö. Solen lyser ibland igenom stammarna och skingrar skuggorna.
Det mystiska landskapet sveps in i en grön florstunn slöja. Något odefinierat sorgligt har just fladdrat förbi i utkanten. En ung kvinna och ett flickebarn dyker upp och försvinner, sitter i en båt utan åror eller vadar i en tjärn. Ansiktena är bortvända eller överbelysta. Spöklika gäster besöker verkligheten.
Att minnas är ett av människans viktigaste tillstånd. Ju mer man närmar sig det förflutna desto overkligare blir det. Hur ofta dryftas inte just detta? Konst och litteratur bjuder ideligen på resor i minnets invecklade mekanismer. Att göra det på ett originellt sätt har blivit desto svårare.
I Kruse Jensens grumliga vyer upprepas tyvärr klichéer om kvinnan som en inåtvänd, tunnhudad och svärmisk varelse i symbios med naturen. Detta är arvet efter en seglivad tradition med bleka Ofelior som går igen i skogen.
Det intressanta ligger i tekniken. Astrid Kruse Jensen använder sig av utgångna polaroidfilmer. Efter storhetstiden på 70- och 80-talen är de i dag en mindre dyrgrip. Motiven och scenerierna väljs med omsorg och utan utrymme för manipulation. Nästa steg, den kemiska processen, är helt bortom konstnärens kontroll. Kemikalierna framkallar oväntade fläckar och mönster. Bilderna täcks av en lila, grön eller gul slöja. Det som ursprungligen var polaroidkamerans kvalitetsbrist utnyttjar Kruse Jensen som ett effektivt stilgrepp. Fotografierna, inscannade och utskrivna i stora format, får ett drömskt skimmer. Detta trots konstnärens strävan bort från det sköna.
**Det grovkorniga **uttrycket förstärks av skulpturala objekt i utställningsrummet. Små hyddor i obehandlat trä tycks växa fram eller försvinna genom golvet. De är som landmärken mellan bilderna.
Det bästa verket är kortfilmen ”The house inside her”. När ögonen sluts öppnas en dörr till ett inre hus. Korridorerna leder från rum till rum där väggarna stirrar tillbaka och golven börjar översvämmas.
Just här, i en rörlig bild med ljud som stämningsförstärkare, skapas den spänning som de något blodlösa fotografierna saknar.
Joanna Persman
Möt henne i en intervjun på Louisiana channel :
http://channel.louisiana.dk/video/astrid-kruse-jensen-beauty-will-always-be-disturbed
Här berättar hon om hur hon alltid har dragits till fotografering på grund av dess beroende av verkligheten. Hon betraktar sitt eget verk som en poetisk införlivande av verkligheten. Till skillnad från den traditionella förståelsen av fotografering som att fånga ett ögonblick, försöker Kruse Jensen skapa och omforma ögonblick framför sin kamera och därmed "förvandla något flyktigt till något som håller på".
Naturen: något spännande och samtidigt skrämmande
Astrid Kruse Jensen
SAMTIDSKONSTENS FOTON av
tre fotografer - tre kynnen - tre tekniker
Placera Astrid Kruse Jensen i en färgcirkel
för samma innehåll men med motsatt uttryck
och teknik: hennes komplementfotografer är
:: Kirsty Mitchell och Helene Schmitz ::
(Bildkvaliten på Kirsty Mitchells två foton här är mil ifrån originalen i utställningen och i boken Wonderland. Ett av Mitchells kännetecken är perfektionen i allt hon gör, men jag hittade tyvärr inget bättre på webben för uppförstorning, så detta fick duga för att få samma storlekar på samtliga bilder. Förhoppningsvis (och tack o lov) kommer Mitchell aldrig att se detta...)
LÄNKAR
Wonderland >>
Kirsty Mitchell >>
Amazons sida om boken The Wonderland >>
"Snacka om att bli totalt hänförd. Går väl och väntar på att liknande kreativitet ska komma my way... :-)" >> Katja Gustafsson, en 22 årig kameranörd från Stockholm som blev lika betagen i Fotografiskas utställning Kirsty Mitchell Wonderland (07 december, 2018 — 03 Mars, 2019) precis som jag själv blev! Hon tog bilder från minneshörnan i Fotografiskas utställning 2019.
Kirsty Mitchell och projektet Wonderland >> Bilder, se här >>
En finsk samtidsfotokonstnär
Elina Brotherus
recenseras förtjänstfullt
TANKAR OM RECENSIONSVERKSAMHETEN:
De tre första recensionerna (A, B och C) läser jag som konsumentupplysning snarare än intresseväckande recensioner.
Den fjärde och sista recensionen (D) däremot står ut som ett lysande exempel på en BRA RECENSION. Först, KONSTVERKEN är måhända intressantare för recensenten, därpå är RECENSENTEN måhända kunnig och därmed kapabel att ge utställningen en kontext som ger läsaren perspektiv och infallsvinklar som sätter igång den egna tankeverksamheten och väcker liv i personliga referenser ("någonstans måste man intressera läsaren...")
Elina om The Black Bay Sequence, 2010 "Min uppfattning om folks tålamod var helt fel. De sitter gärna de 60 minuter som videon tar och ser mig gå upp och ned i sjön i en video som jag gjorde under drygt tre sommarmånader. Det är filmat vid olika tidpunkter på dygnet med kameran på samma ställe.
HELA VIDEON (1 timme) FINNS ATT SE FRÅN KONSTNÄRENS WEBBSIDA,
se den på en stor skärm >>
Elina Brotherus sjunger långsamhetens, eftertänksamhetens lov. Den som vill gå med henne får inte ha bråttom eller känna ett sug efter snabba fixar. Det uppstår ett kontemplativt tillstånd. Samtidigt figurerar Baldessari i bakgrunden...(här en lite utvidgning >>, vem är Baldessari? fram till mitten av december 2019 hade jag ingen aning om det, men så läste jag om honom under POSTMODERNINSMEN och han förtrollade mig helt som den retsticka han är på konstmarknaden). Och nu till Elina Botherus´ hjälp också i The Baldessari Assignments >> (Baldessari "Was John Baldessari the 20th Century’s Most Important Art Professor? >>) John Baldessari (1931-2020) blev 88 år, undkom nätt och jämnt vårt århundrades (första?) pandemi Covid-19, och när den här samtidskonstkursen är genomförd och hösten kommer vet jag att jag har något mycket intressant att upptäcka - Baldessaris legacy >>)
Länkar
http://www.elinabrotherus.com/photography#/baldessari-experiments/
videon >>
The Human Perspective >>
Advice to the Young “Trust your graphic designer” >>
interviewed by Christian Lund in at the Louisiana Museum of Modern Art in Humlebæk, Denmark in June 2019 in connection with her exhibition ‘Elina Brotherus – Playful Wanderer’ at Sorø Kunstmuseum in Sorø, Denmark.
ps
hur jag kom att "hitta" Elina Brotherus? I anvisningarna till uppgift 7 finns en uppmaning att se intervjun med ASTRID KRUSE JENSEN på Louisiana channel :
http://channel.louisiana.dk/video/astrid-kruse-jensen-beauty-will-always-be-disturbed
Väl inne på den sajten fastnade jag för “Trust your graphic designer,” says the leading Finnish artist Elina Brotherus, who offers young artists her strongest pieces of advice based on lessons learned through her career.
Ja, det är just detta som jag hängt upp mig på i mycket av samtidskonsten, att det taffliga utförande inte bara är accepterat utan t.o.m. en del av konstverket. T.ex. använd en gammal polariodkamera så resultatet blir förvanskade färger, slöjor och slumpartade fläckar; scanna och förstora så blir det grynighet och oskärpa. Hej å hå, låt slumpen styra!
1. Trust your graphic designer, (or curator)
Elina B. prisar de yrkesskickliga som hon möter i det konstnärliga samarbetet när hon ska göra böcker och utställningar, De hon då möter är proffessionella i olika verksamheter som hon som fotograf knappt behärskar en bråkdel av vad de besitter kunskaper och erfarenhet av. Och har man tur så träffar man en skicklig grafisk formgivare
2. Be kind to people
det är alltid roligare att arbeta med folk som är artiga och snälla
3. Lär dig språk och åk iväg hemifrån
4. håll kontakt med dem du haft ett bra samarbete med, de blir din familj och ditt nätverk
5. visa dina arbeten för dem du litar på (MEN skriv ned vad du tycker själv först så du inte tappar bort det på vägen)
6. arbeta, tänk mindre, gör mer!
Brotherus argues that photographers often try to master the layout themselves when making a book. However, the difference between making an exhibition and a book is immense, and this is why it is important to trust the people you work with – from the graphic designer to the curator: “Giving away the power, or some of the power, to somebody who is really experienced.” In continuation of this, Brotherus passes on a piece of simple but imperative advice that her art teacher once gave her: “Be kind to people.”
“Learn languages and move away from your country.” Making use of artists’ residences abroad, Brotherus stresses, is very important: The experience of being an outsider is a valuable thing for an artist as it makes you see things more clearly, and forces you to listen to your inner voice, she argues. Moreover, she finds it essential to keep in touch with people you enjoyed working with: “Because those people will be your family, or network, or the likeminded people, and if it goes well, you can keep on working with those same people for decades.”
ps ps
oj, det är en hel serie, 51 totalt, med Advice to the Young >>
det finns mycket att se på och lyssna till!
Och när jag ändå håller på med jämförande betraktelser, låt mig titta på konstnärernas hemsidor. Först, är hemsidor viktiga? Det finns ju sociala medier och bloggar som varken kostar att nyttja för att visa upp sig och som är lätta att använda. Här behövs inget särskilt kunnande, bara en någorlunda uppkoppling och elemnentära grundkunskaper i text och bildbehandling. Men fotokonstnärer vill väl något mer och alla fyra har egna specialgjorda webbsidor
Astrid Kruse Jensen >>
Ser lite hemsnickrad ut med några för många Coming Soon sidor (gäller särskilt för de senaste projekten) men är gjord av http://www.23online.dk/
Innehållsrik och ett plus för att Texts and Reviews ligger i klartext. Läsligheten - font o.k. men radavståndet kunde varit större. Den känns lite "gammal" utan kontakt med den layoututveckling som webben gjort de senaste åren.
Kristy Mitchell >>
Överdådig, fullmatad, lite svårläst, de många bakgrundsbilderna ger inte stöd för lättläshet. Sponsorerna redovisas och den sajten är den mest "kommersiella" av de 4 konstnärernas webbsidor (och inget fel med det, känns generös med väldigt mycket att hämta! Alla sociala plattformar finns naturligtvis med också.
Helene Schmitz >>
Vacker, stram men stora brister i funktionalitet, fonten i textstyckena är svårläst på webben
och artiklarna under Press - inte så bra, de flesta är dessvärre oläsliga på det sätt som de lagts in
HELENE SCHMITZ ingångssidan är BRA - ett bildspel - klickbart till underliggande bildsvit
Works - 8 bra presenterade ingångar!
Books - 20 års bokproduktion, ganska snyggt presenterat, ingen inköpsinfo
Installation views - från 2012 till 2020 = 13 st, stramt, informativt om lokalerna, likformat (inte så intressant)
CV - fonten i textstyckena är svårläst på webben
Contact - BRA
Press - inga läsbara pressartiklar, bara som en reklampelare, typ!
Elina Brotherus >>
en mycket GENERÖS och lättnavigerad, användarvänlig sajt, bra och enkelt upplagd med många finesser och väl genomtänkt. Alla sidor är läsbara (bra font och layout). Varje sida är också signerad Site delicately handcrafted by Crop Agency
Elina Brotherus har vänt sig till proffs för att få en så bra hemsida som möjligt enligt sin devis:
TRUST YOUR WEB DESIGNER! och det har hon gjort och fått en väldigt bra hemsida!
Innehåll:
PHOTOGRAPHY - 3 spaltad med 13 projekt klickbara bilder
CALENDAR - från 2016 till 2018 kopplat till google calender med ikoner för likes och share till tweet och inshare och sånt som jag inte vet så mycket om
VIDEO - 3 spaltad med 24 videon bakom klickbara bilder vimeo, share till Facebook Twitter Tumbler Epost
SHOP - 3 spaltad med 8 böcker bakom klickbara bilder
BIOGRAPHY
CV - bra
PRESS - bra
ESSAYS - bra
CONTACT - bra
© www.enflo.one - Sidan uppdaterad 23 april 2020