eget

-   stickspår   -    hugskott    -    eget    -   att spinna vidare på   -  kanske   -

funderingar sommaren 2020:

Francisco de Goya


(tid för lite förströelse se journalisten, författaren och podcaster Paul M.M. Coopers fantasifulla och vackra filmer på youtube Fall of Civilizations "tells the story of what happens when societies collapse. Each episode, we look at a civilization that rose to glory, and then collapsed into the ashes of history. We ask: Why did it collapse? What happened next? And what did it feel like to be a person alive at the time?" >>

1. Roman Britain - The Work of Giants Crumbled

2. The Bronze Age Collapse - Mediterranean Apocalypse

3. The Mayans - Ruins Among the Trees

4. The Greenland Vikings - Land of the Midnight Sun

5. The Khmer Empire - Fall of the God Kings

6. Easter Island - Where Giants Walked

7. The Songhai Empire - Africa's Age of Gold

8. The Sumerians - Fall of the First Cities

Säg ”stilleben” och vissa minns med fasa uppgiften att måla frukter i en skål på bildlektionen. Men vad är egentligen ett stilleben? Var kommer ordet ifrån? Varför innehåller stilleben så ofta dödskallar? Och vem är konsthistoriens främsta stillebenmålare? Anekdot förklarar konstgenren där citroner och levande ljus tas på dödligt allvar. Gäst i biblioteket är konsthistorikern Sabrina Norlander Eliasson >>


Matens symbolik – Stilleben >>

1. MUSEERNAS SAMLINGAR - hur ska vi göra med dem...?


Asis: Sidospår, men intressant att större delen av dessa skulpturer står i västerländska museer.

 

Bisis : väldigt intessant fråga. Det börjar på S och slutar på ÖLD

 

Asis : Ja jo det vet jag, men fortfarande intressant hur man idag fortsätter att behålla konsten i de västerländska museum, men å andra sidan så har västerlänningar alltid stulit från andra kulturer och fortsätter att göra.

 

Cisis : Förhoppningsvis så sker återföringsprojekt i framtiden

 

Bisis: sant

 

Cisis: Ja, gällande oroliga områden är det svårt

 

Bisis : Du har en poäng

 

Disis : Rosettastenen frågade Egypten om att få tillbaka senast 2004, British Museum svarade då, "Nej, men ni kan få en kopia"

 

Asis : Självklart är föremålens välbefinnande det viktigaste.

 

Bisis : skedde ju en bombning på ett museum där många artefekter total förstördes

 

Eisis: För att inte tala om förstörelsen av Palmyra och även buddastatyerna i Afghanistan

 

Bisis : @E, men varken Palmyra eller Afghaistan är Egypten. Det är lätt att generalisera det islamiska världen. Finns hopp, och varje enskilt geografiskt område har sina begränsningar

 

Eisis : nej jag talade mer om förstörelsen av konst apropå diskussionen av att västerländska museer behåller verken de en gång tog, jag generaliserar inte islamska världen utan talade mer generellt

 

Asis: Oavsett var västerländska länder snott konst är det fortfarande tråkigt.

 

Bisis : @A, verkligen!

 

Cisis : Ja västerländsk imperialism dominerar dessvärre fortfarande =( . Men det känns som att många länder och folk reser sig och vägrar acceptera. Jag tror vi kommer se mer och mer ändring. I takt med fler unga konstintresserade från dessa länder, t.ex


SvD 2008-12-08, Erik Laquist >>

Bittra strider kring stulna kulturföremål

KULTURARV. Egypten är på jakt efter sina egna kulturskatter. Nu kämpar landet för att få tillbaka en mumiemask som dykt upp på ett museum i St Louis. Men museet vägrar släppa ifrån sig klenoden. Tvisterna kring kulturföremål är ofta segdragna och infekterade.


Bild: Arkeologer vid den 3500 år gamla gravarnanära Sakkarapyramiderna i Egypten, där mumiemasken hittades. 


De senaste åren har Egypten fått tillbaka tusentals föremål. Sedan flera prestigefulla museer, bland annat Metropolitan i New York och J Paul Getty i Los Angeles, återfört stulna och plundrade antikviteter och konstföremål till både Egypten och andra ursprungsländer går kampen vidare med ökad kraft.

Nu står en drygt 3 000 år gammal mumiemask i centrum för en bitter strid mellan den egyptiska regeringen och St Louis art museum i USA. Masken hittades enligt egyptiska källor vid Sakkarapyramiderna i närheten av Kairo 1952. Sju år senare ska den ha stulits. 1998 dök masken upp på St Louis art museum och sedan två år tillbaka har Egypten krävt att den ska lämnas tillbaka. Museet vägrar.

Argumentet är att det saknas bevis för att masken är stulen. När köpet gjordes fanns den inte med i det internationella registret över stulna kulturföremål, konstaterar museidirektören Brent Benjamin.

Enligt Phoenix art gallery i Geneve, som sålde masken till museet i St Louis för 500 000 dollar, tillhörde den en privat samlare i Schweiz. En varningsflagga borde kanske ha höjts av att den ena ägaren av galleriet tidigare dömts i sin frånvaro till 15 års fängelse av en egyptisk domstol för att ha smugglat iväg föremål från landet. Domen drogs dock tillbaka i brist på bevis. Efter krav från Egypten tittar nu den amerikanska regeringen på fallet.

De internationella regelverken är långt ifrån heltäckande och tvister av det här slaget uppstår gång på gång. Det mest välkända exemplet är Parthenonfrisen från Akropolis i Aten. De antika marmorskulpturerna finns till största delen på British museum i London, där de visats sedan början av 1800-talet. De senaste decennierna har frågan om ett återlämnande blivit ett ärende för den grekiska regeringen.

– Det är inte märkligt att man i Aten tycker att frisen ska finnas på samma plats som den uppfördes. Samtidigt är det förmodligen ett riktigt konstaterande att om inte frisen hade förts från Aten hade den förmodligen inte funnits kvar i dag. Det här är i grunden svåra frågor att avgöra, säger Mats Burström, professor i arkeologi vid Södertörns högskola.

Trots att de västerländska museerna ofta håller sina egna intressen framför ursprungsländernas önskan att återfå de förlorade kulturskatterna menar Mats Burström att de senare har fått ett ökat inflytande över de föremål som kolonialmakter och krigsherrar en gång erövrat. I dag har de västerländska museerna större förståelse och respekt för anspråken på återbördande av föremålen.

– Det finns en väldigt tydlig medvetenhet och även skuldkänsla inför det äldre koloniala synsättet, där man själv tog sig rätten att bestämma vilka föremål som skulle föras ut och tillföras de västerländska samlingarna.

De frågor som tvisterna reser är enkla att ställa. Vem har rätt till kulturarvet och vem avgör detta? Desto svårare är det att ge några generella svar, inte minst när föremålens historia inte går att belägga helt och hållet eller när kedjan av ägare är lång.

En trasslig konflikt som belyser svårigheterna är den om Priamos skatt, som hittades i forna Troja av den tyske amatörarkeologen Heinrich Schliemann i slutet av 1800-talet. Efter att ha smugglat iväg den skänkte han fyndet till det tyska folket. 1945 försvann skatten spårlöst från Berlin och nästan 50 år senare tillkännagav Pusjkinmuseet i Moskva att föremålen fanns magasinerade där.

Nu träter inte mindre än fyra länder om de drygt 2 000 år gamla guld-, silver- och kopparföremålen. Turkiet vill ha tillbaka dem eftersom de kommer från turkiskt område. Samtidigt hävdar Grekland sin rätt till dem eftersom Troja var en grekisk koloni. Som tredje part menar Tyskland att skatten rövats bort som illegitimt krigsbyte vilket ignoreras av Moskva, som anser att skatten tillhör Ryssland.

Att länderna inte kan komma överens om vem som äger rätten till föremålen kan tyckas tragiskt. Å andra sidan ökar intresset för dem till följd av den mediala uppmärksamheten, men också genom att deras livsbiografi ges nya dimensioner.

– Föremål som har en lång och brokig historia blir förstås extra intressanta eftersom det vävs många fler berättelser kring dem. Ett föremåls historia är ju också dess koloniala och senare historia, så det är klart att det blir en ytterligare fascination kring Parthenonfrisen när man känner till den nuvarande konflikten, säger Mats Burström.

I takt med museernas ökade förståelse för ursprungsländernas krav betonar de i högre grad de skilda sammanhang som föremålen har ingått i. Objekten i sig anses inte lika intressanta och förlänas inte samma kulturhistoriska och ekonomiska värde om deras bakgrund är oklar.

– Men den enskilt viktigaste förändringen som skett sedan 50- och 60-talen är av etisk karaktär. Det finns inget museum som med bibehållen självrespekt vågar eller vill ta emot föremål som kommit till dem på illegitima sätt.

Ju längre tid som plundrade och stulna föremål funnits i museers ägo desto svårare verkar det vara för dem att släppa ifrån sig kulturskatterna. Mats Burström menar att föremålen kan betraktas som ett slags reklam för forntida och främmande kulturer, eftersom intresset för dem är så stort.

Det är dock en klen tröst för Egyptens regering, som letar efter fler dokument som kan belysa fallet med mumiemasken. Enligt nyhetsbyrån AP har chefen för den myndighet som ansvarar för kulturhistoriska föremål i Egypten, Zahi Hawass, skrivit flera brev till både FBI och Interpol. Samtidigt ska en ny lag göra det möjligt att ställa museidirektören i St Louis, inför rätta.

– Brent Benjamin kommer att bli efterlyst i Egypten, säger Zahi Hawass.


Stulna konstskatter finns även i Sverige - men vissa lämnas tillbaka

  • I Sverige väckte Etnografiska museets återbördande av mänskliga kvarlevor till Australiens ursprungsbefolkning och en totempåle till haislaindianerna i Kanada stor uppmärksamhet.

  • För ett antal år sedan lämnade Östasiatiska museet tillbaka en kinesisk gravfigurin i form av en häst. Återbördandet var det första som museet gjorde till Kina sedan 1930-talet.

  • Kungliga biblioteket och Uppsala universitetsbibliotek tillbakavisar dock kraven från Prag om att Sverige ska lämna tillbaka krigsbytena Djävulsbibeln och Silverbibeln.

    • Även Moderna museet vägrar att återlämna påstått stöldgods. Emil Noldes tavla Blumengarten stals av nazisterna enligt den tidigare ägarens arvingar, som nu kräver den tillbaka.

      Moderna Museet återlämnar tavla >>


      Historien ser ut att upprepa sig. I Moderna museets samling har ett nytt konstverk som misstänks ha plundrats i Nazityskland uppdagats – Oskar Kokoschkas ”Marquis Joseph de Montesquiou-Fezensac”. Det är snart tio år sedan Moderna museet tvingades återlämna Emil Noldes ”Blumengarten (Utenwarf)” efter en lång och infekterad konflikt med judiska ättlingar.

  • En pågående utställning på Livrustkammaren visar en stor del av de krigsbyten som finns i svenska samlingar. Det handlar bland annat om kulturföremål från Danmark och nuvarande Lettland, Polen, Ryssland, Tjeckien och Tyskland.

  • Plundringen betraktades under 1600-talet som en del av kriget, men skulle i dag ses som krigsförbrytelse.

  • Världskulturmuseet i Göteborg pågår nu utställningen En stulen värld, där de peruanska Paracastygerna, som plundrats, sålts illegalt och smugglats ut ur landet, visas. Peru gör dock inga anspråk på textilierna.


Länkar:

  • Nytt afrikanskt museum hoppas få tillbaka stulna kulturföremål >>
  • Skydd mot illegal handel med kulturarv >>
  • Kulturarvsbtott >>
  • Vems föremål, vems kulturarv? Om staten, urbefolkningarna och kulturarvsdiskursen.>>


kungliga och andra familjeporträtt, vid kröningar t.ex.

Gustav III:s kröning, Carl Gustaf Pilo, Nationalmuseum, 1782–1793. Foto: Linn Ahlgren
Karl IV:s familj, Francisco de Goya, 1800, olja på duk, 280 × 336 cm, Pradomuseet i Madrid
Las Meninas, Diego Velázquez, 1656, Olja på duk, 318 × 276 cm, Pradomuseet, Madrid

kyrkor



  • Jämtland, landskapets kyrkor >>
  • Sveriges kyrkor >>  I juni 2016 blev digitaliseringsprojektets sista volymer av Sveriges kyrkor publicerade i Samla. Här finns volym 1(1912)-226(2000) och volym 233(2011). Volymerna som behandlar Uppsala domkyrka har inte ingått i projektet och finns därför inte här.
  • Medeltidskyrkornas modernisering >>