Museer & Annat

2 år gammal blev jag satt i bilen för att resa ned till Italien genom det krigshärjade Europa (när vi for genom Tyskland berättade pappa om trollet Adolf som besegrades av prins Winston). Under överinseende av en godhjärtad och kulturintresserad pappa kom jag således att växa upp i hjärtat av den italiensk renässansen. Då på 1950-talet var staden sjudande och intensiv men gator & gränder var fortfarande framkomliga, torgen vilsamma oaser och den lokala kommercen familjär.

FIRENZE / Florens

Pappa läser tidningen utanför Uffizerna

Foto: Peter Gullers/NM

Pappa i Firenze

Här växte jag upp i en miljö som överallt bar spår av pappas mest älskade konstnärer: Benvenuto Cellini där han stod i byststaty mitt på Ponte Vecchio, Brunelleschi vars kupol på il duomo noga studerades av Michelangelo när han ledde kupolbygget på Peterskyran i Rom. Giotto och Masaccios fresker, och de bedårande della Robbia medaljongerna som pryder Hittebarnshuset

ROM

1960-64 bodde vi i Rom - tonårstiden i storstad, engelsk skola, amerikanska och europeiska skolkamrater. Allt var mycket mer storslaget och heterogent än i Firenze. I Rom flöt man helst bara omkring med klasskamraterna och skolans unga lärare. Rektorn åkte varje försommar till Cambridge och värvade (för låga löner) nykläckta och äventyrslystna akademiker att komma till Rom och jobba något år som lärare. Då blev det barhäng efter lektionerna och någon gång kvällsutflykter till Trastevere där främst den nyöppnade musikklubben Folkstudio lockade. Beatniks och en nymornad ungdomsrevolt fanns förstås även i Rom, men själv var jag en hårt hållen tonåring som inte fick vara ute med kamrater som inte först visats upp hemma. Kanske var jag lite mätt på det kulturella och mer nyfiken på LIVET. Roms arkitektur påverkade mig starkt, mer än museibesök i stan. Och nu fick jag mycket musik - hemma spelades klassisk musik med tonvikt på wienklassicismen - och med hjälp av min bror blev jag exponerad för jazz. I Trastevere var det jazz och blues. Och när vi gjorde skolans hemuppgifter spelade vi alltid flamencoskivor. Så blev jag musikalisk allätare.

LÄNKAR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Italienboken (1949) med text av pappa och foto av K.W.Gullers. Här visar fotografen på ett uppslag i boken för Italiens ambassadör Migone och författaren.

Foto: Karolina Kristensson /NM

 

 

 

"Redan 1947 bilade familjen genom Europa och kom då första gången till Levanto vid den italienska rivieran i Ligurien. Där grundlades familjens förkärlek till Italien och där inköptes en tomt 10 år senare med planer att bygga ett litet hus – ett eget italienskt pied de terre. Huset började uppföras men familjen kom aldrig flytta in det innan det såldes. Istället fortsatte man att ta in på Albergo Nationale, hotellet i Levanto, livfullt skildrat i Trenters och Gullers Italienbok från 1949. Liksom i Sverige behövde Trenter såväl stadens sofistikerade gatuvimmel - först i Florens och de sista åren i Rom - som det mer lantliga och pastorala i Levanto."

Ur PÅ TUR MED TRENTER

Claes Rydholm, Trafik-Nostalgiska Förlaget, 2015

 

ITALIENBOKEN 1949

© www.enflo.one - Sidan uppdaterad 23 juni 2016