Start

UTSTÄLLNINGAR 2019










Midsommar 21-23 juni och helgen därpå 29-30 juni kl. 12-18

KONSTGALLERI FÄRGRIK, Svingbolsta Östervåla

Sara Carlsens akryler och Lena Enflos akvareller, oljor och ikoner.  Det blir en bred expo i Lilla Galleriet FÄRGRIK när tonåriga 00-talisten Saras verk ställs mot en samling av pensionerade 40-talisten Lenas bilder. I trädgården kaffe/thé/saft & kaka.

Vernissage fredag 21 juni MIDSOMMARAFTON kl 12.

>> festiheby












Sommarkonst i Gysinge

Stora Järnboden i Gysinge

Lördag 6 jul 2019 - söndag 21 juli

Sju utställare. Måleri: Markus Andersson, Lena Enflo,

Helena Lindstedt, Kerstin Lundborg, Sari Palmroth, Elisabeth Wachtmeister.

Glas: Agneta Sahlander.
Vernissage lördag 6 juli kl 11.

>>Facebook


En fattig munk från Skara

av Gustaf Fröding



Mitt lif är i nedan och klent nu mitt verk,

jag fattige olärde bortrymde klerk,

en bortlupen broder bara,

fördömd af kapitlet i Skara.



Nu är jag en gammal och böjder man,

åt den onde gifven af kyrkans bann

för dråp och trilska och kätteri

och af kungen förklarad för fågelfri.

Alltsedan Lasse Kanik jag slog,

de hafva mig jagat som ulfven i skog.

Det enda de funno tillrätta,

det var min munkehätta.



Jag var väl en dårlig och genstörtig munk,

jag tog väl törhända för mången en klunk

i lönn ur herr Abbatis tunna

och syndade svårt med en nunna.

Jag hade armar och ben af järn,

med löskemän slogs jag i hvar tavern

med konor och gigare drog jag

och Lasse Canonicus slog jag.

Och ånger och plåga kom ut däraf,

jag lefde i främmande land af draf,

det själfvaste svinen rata,

som det är sagdt i Vulgata.



Dock var jag ej än i den ondes klor,

ty mycket godt i människan bor.

Jag var  en stormig och villsam stråt,

som när Väneren kastar en fiskares båt

och ändtligen honom till stranden bär,

fast sargad och slagen af klippor och skär,

och det som brister och felas

kan ännu lagas och helas.



 satte de mig i en nattmörk bur,

sen drefvo de mig som när vilda djur

sig trängta att bytet slita

och rifva och gnaga och bita.

De lärde mig dödssynd och dolskhet och hat,

och bitterhet blef mig till dryck och mat.

Jag kände mig död och dömd och såld,

en förtappad i satans våld,

mitt hem var bygdt i Gehenna,

jag ville mörda och bränna.

Men suset i skogen och forsens röst

och morgonens sken, som går upp i öst,

och regn, som i hösten gråter,

de gåfvo mig kärleken åter.

Och daggen och bäcken och fågelens sång

och ängarnes blommor och älgens gång

och ekorrens glädje i granens topp,

de gåfvo mig åter lefnadens hopp

och gåfvo mig åter min ära

och lärde mig ny en lära.


Det är icke sant som jag lärde förr,

att någon är utanför himlens dörr,

ty hvarje själ därinom går

och ingen är get och ingen får.

Den gode han är väl ej  god

som själf han tror i sitt öfvermod.

Den onde han är ej  ond ändå

som själf han tror, när kvalen slå.

Thy skall du ej mycket berömma,

ej mycket häckla och döma.



Och han som sitter  mäktig i Rom

han får väl utan mig sin dom

med munkar och höga präster,

som kalla sig doktor och mäster.

Och herren som sitter  stolt i sin borg

han får väl att bära, han och, sin sorg

och sorgen den träffar väl hertig och kung,

 kejsaren själf faller sorgen tung

och alla  villvägar vandra,

hvi skulle jag banna och klandra?



Och människan vandrar  jorden om

och ingen vet, hvarifrån hon kom

och ingen vet, hvart leden bär,

och ingen vet, hvad lifvet är.

Men fram genom långliga strider

det dagas väl bättre tider,

 ingen är ond och ingen är god,

men bröder, som kämpa i ondskans flod

och räcka hvarandra handen

att hjälpa fram till stranden.



Om världen och min ära tog

och ensam jag sitter i mörkan skog

och aldrig skall bättre tider ,

 vill jag ej sörja och klaga ändå,

ty fågelen flyger  glad mot sky

och solen går upp hvar morgon ny

och björken om vårarne knoppas,

hvi skulle  jag ej hoppas?



Törhända när tusende år ha gått

som skyar hän öfver kojor och slott,

det drager i skogen en ryttare fram

och binder sin häst vid björkens stam

och gläntar  dörren och tittar in

 torftigheten i hålan min.

Och  får han se mitt fattiga prent,

med vildpenna skrifvet  pergament.



 säger han: »se, han visste, han

hvad nu är kändt af hvarje man,

men kostat  långan långan strid

 jorden i långan långan tid

och ändå var han bara

en fattig munk från Skara!»

© www.enflo.one  - Sidan uppdaterad 15 maj 2019